resan mot ett könsbyte
Vad hände sen efter att vi startade könbytet.
Efter mycket väntade på ett brev på posten. Kom det äntligen. Hon blev beviljad att få bli prövad om könsbyte verkligen var lösningen.
Då ännu hoppades jag att botet var ngt helt annat.
Jag var otroligt närvös för de första gångerna vi var till transkliniken. Deras brist på svenska gjorde att de blev väldigt spända situationer. En av de första gångerna skulle hela familjen gå med in till tandläkaren, eftersom vi går genom allt dehär som familj.
Sjuksköterskan vände sig om till mig och sa - du stör! Vänta här!
Kan int di orden som sku beskriv hu den tjänjin såra me. Speciellt int hur arg ja blev. Trots den tjänjin har jag varit med 18ggr nu. För snällare transvårdare finns det absålut.
Eftersom vi inte visste hur folk skulle ta allt dehär. Ville främst jessica hålla de hemligt tills hon var redo.
Smunka av sminka på sminka på. Wc var jämnt upptaget. Att åka och handla var ett dags projekt.
Små små antydningar små små detaljer som var kvinliga. Nervositeten - hur ska folk reagera.
Gick de bra våga hon lite till.
En dag orkade jag inte ljuga mer. Trött på att likna en telefonstolpe. Rädd över hur världen reagerar över ett könsbyte.
Märks vi för tydligt? Tänk om ngn blir arg?
Jessica trädde fram. En stor sten lämnade mig när äntligen jessica började berätta sanningen.
Med att berätta sanningen fram trädde också otrevliga kommentarer fram. Men vi växer som familj.
Ärlig och älskvärd familj i med och motgångar:)
